OM ASPERGERS SYNDROM

Jag gillar det jag sysslar med, och i motsats till vissa av mina seriekaraktärer, är jag mycket snäll. Jag är också av en ganska lättskrämd natur, så jag skulle aldrig våga säga sådant som Panty säger, aldrig i livet, helt bortsett från att det vore barnsligt av mig.

För ett par år sedan fick jag diagnosen Aspergers syndrom, och diagnosen ADHD, så jag lade dem till samlingen och nu går det ganska bra allting! Leve neuropsykiatrin, leve mediciner, leve forskningen! Det känns som en viktig sak att nämna, för det är det slags funktionshinder som gör sig ganska påmint dagligen. Jag använder det till exempel i mitt yrke - det är lättare att redogöra för mänsklighetens avarter om man inte riktigt tillhör den. Jag trivs med att vara en satellit - jag känner inte till någonting annat. Emellertid är jag så rysligt smart, att jag kan verka helt normal i timmar i streck. Det bästa med mig är att jag är så blygsam och diskret, förutom att jag är så outsägligt vacker och spirituell. Ha det nu så roligt med mina strippar!

Hejsan!

Jag heter Mim Sörensson, och jag tecknar Pet och Panty. Jag gör det för att det är helt sjukt roligt. Med eftertryck på båda.
Jag bor i Göteborg (det kan säkert märkas på min humor) och jag har delat upp mig i ett antal personligheter som kan tycka
saker. Det handlar mest om att tycka. Det ligger i tiden. Jag tecknar serier istället för att blogga eller twittra, två korkade fenomen
som är födda ur den mystiska illusionen att alla har någonting intressant att säga. En serie är bara en bagatell, men det är ju alltid
roligt att läsa en fånig liten poäng på väg till jobbet - fåniga bagateller tycks vara det den moderna människan älskar allra mest. Jag
kan, i min stora godhet, tänka mig att ställa upp och bidra med ett par.