Panda är det synd om, må ni tro.
Panda vet inte att hon har en personlighet. Det kan vara kopplat till att hon inte har någon ännu. Lilla Panda är bara sexton och den sorts flicka som tror att, bara för att hennes mamma tycker att hon är unik och fantastisk, så tycker alla andra det också. Hon lägger upp sitt liv på Facebook som en ren tjänst till världen. Till exempel kan man få ta del av bilder hon tog på sig och sina spännande sextonåriga väninnor när de shoppade på stan och var så crazily vilda att de fotade varandra inne i provhytterna i kläder som de inte ens hade köpt ännu. Ni förstår ju då, vilket spännande liv Panda har. Panda läser tidningar med flicknamn och tror på det som står i dem, fullkomligt omedveten om att den genomsnittliga artikeln i "Frida" eller "Poppy" eller "Okej" eller vilken liknande tidskrift som helst, är lika relevant som det man hittar i ett utedass. Det vet inte Panda ännu. Men jag hyser hopp om att hon en gång ska komma att ingå i den mänskliga rasen. Hon har ett par år på sig ännu.
Reidun är ju ett rakblad, så jag antar att Panda mentalt sett främst har ärvt sin far, en man som jag mött ett par gånger och vars person bäst kan beskrivas som ett löskokt ägg i humanoid form. Hjälpligt humanoid.
Lilla Panda har i alla fall sin smarta kusin Panty och sin starka kusin Punk, som kan skydda henne mot det värsta, förutom det som Reidun och hennes vänkrets av ondskefulla jurister kan ta hand om.